130 Elektra
- För andra betydelser, se Elektra (olika betydelser).
| 130 Elektra | |
 Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | C. H. F. Peters |
| Upptäcktsplats | Clinton |
| Upptäcktsdatum | 17 februari 1873 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 130 Elektra |
| Uppkallad efter | Elektra |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[2] | |
| Epok: 14 mars 2012 | |
| Aphelium | 3,77731522 AU 565 078 315 km |
| Perihelium | 2,4719583 AU 369 799 700 km |
| Halv storaxel | 3,12463678 AU 467 439 009 km |
| Excentricitet | 0,2088814 |
| Siderisk omloppstid | 2 017,42658 d (5,52 år) |
| Medelomloppshastighet | 16,860 km/s |
| Medelanomali | 204,08817° |
| Inklination | 22,86273° |
| Longitud för uppstigande nod | 145,43589° |
| Periheliumargument | 235,51263° |
| Månar | 1 |
| Fysikaliska data | |
| Diameter | 182,25[2] km |
| Massa | 1,28×1019[3] kg |
| Medeldensitet | 3,8±0,3[3] g/cm³ |
| Synodisk rotationsperiod | 5,225[2] h |
| Albedo | 0,0755[2] geometriskt |
| Yttemperatur | Medel: ~157 Max: 251 |
| Spektraltyp | G |
| Absolut magnitud (H) | 7,12 |
130 Elektra är en asteroid upptäckt 17 februari 1873 av astronomen Christian Heinrich Friedrich Peters i Clinton, New York. Asteroiden har fått sitt namn efter Elektra inom grekisk mytologi.[4]
Fysiska egenskaper
Man har observerat spår av organiskt material på asteroidens yta.[5] Asteroiden har en oregelbunden form.[6]
S/2003 (130) 1
En måne upptäcktes 15 augusti 2003 av W. J. Merline m.fl. från Keck-observatoriet på Mauna Kea.[3][7] Månen är cirka 7 km i diameter och har en omloppsbana 1 318±25 km från Elektra. Omloppstiden är 5,258 dygn.[3] Månens densitet är 3,5-4,1 g/cm³.[6]
S/2014 (130) 1
17 december 2014 offentliggjordes att B. Yang med flera upptäckt ytterligare två asteroidmånar. Omloppsbana för S/2014 (130) 1 ligger cirka 460 över Elektras yta. Den är runt 5,2 kilometer i diameter.[3]
S/2014 (130) 2
Samtidigt med S/2014 (130) 1 publicerades att man upptäckt en tredje naturlig satellit som fick beteckningen S/2014 (130) 2. Denna har sedan dess avfärdats.[3]
Referenser
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 13 januari 2009
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser on Elektra” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 27 januari 2012. https://www.webcitation.org/6501yKZln?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=130. Läst 27 januari 2012.
- ^ [a b c d e f] ”(130) Elektra and S/2003 (130) 1”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/astmoons/am-00130.html. Läst 14 januari 2009.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 25. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA25&dq=130+Elektra&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=130%20Elektra&f=false. Läst 1 maj 2015
- ^ Cruikshank, D. P.; Brown, R. H. (10/1987). ”Organic Matter on Asteroid 130 Elektra”. Science. sid. Volume 238, Issue 4824, pp. 183-184. doi:10.1126/science.238.4824.183. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=1987Sci...238..183C&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d14088.
- ^ [a b] ”130 Elektra and S/2003 (130) 1”. Arkiverad från originalet den 24 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070724041340/http://astro.berkeley.edu/~fmarchis/Science/Asteroids/Elektra.html. Läst 14 januari 2009.
- ^ ”IAUC 8183: S/2003 (130) 1”. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/08100/08183.html. Läst 14 januari 2009.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 130 Elektra från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| |||||||||||
