Landauer–Büttiker-formalismen

Landauer–Büttiker-formalismen är en formalism för att beskriva kvanttransport i mesoskopiska ledare med hjälp av spridningsteori. Med hjälp av formalismen kan resistansen hos en mesoskopisk ledare relateras till dess spridningsegenskaper. Formalismen utvecklades 1957 av den tysk-amerikanske fysikern Rolf Landauer för en mesoskopisk ledare kopplad till två reservoarer.[1] Den schweiziske fysikern Markus Büttiker generaliserade formalismen 1988 för att även beskriva mesoskopiska ledare kopplade till mer än två reservoarer och under inverkan av magnetfält.[2]

Landauerformeln

Ett av de viktigaste resultaten av Landauer–Büttiker-formalismen är Landauerformeln, som relaterar resistansen hos en mesoskopisk ledare till dess spridningsegenskaper. I det enklaste fallet, då systemet endast har två terminaler (reservoarer) och spridningsmatrisen inte beror på energin, ges formeln av

G ( μ ) = G 0 n T n ( μ ) {\displaystyle G(\mu )=G_{0}\sum _{n}T_{n}(\mu )}

där G {\displaystyle G} är den elektriska konduktansen, G 0 = e 2 / h 7.75 10 5 Ω 1 {\displaystyle G_{0}=e^{2}/h\approx 7.75\cdot 10^{-5}\Omega ^{-1}} är kvantkonduktansen, T n ( μ ) {\displaystyle T_{n}(\mu )} är transmissionskoefficienterna för respektive transportkanal givet en kemisk potential μ {\displaystyle \mu } och där n {\displaystyle n} löper över ledarens samtliga transportkanaler. Formeln ger en enkel och fysiskt intuitiv förklaring: Konduktansen för ledaren är summan av alla transmissionsmöjligheter som en elektron har när den propagerar med en energi lika med den kemiska potentialen, E = μ {\displaystyle E=\mu } .

Referenser

Noter

  1. ^ Landuer, Rolf (1957). ”Spatial Variation of Currents and Fields Due to Localized Scatterers in Metallic Conduction”. IBM Journal of Research and Development (IBM) 1 (3): sid. 223-231. doi:10.1147/rd.13.0223. http://ieeexplore.ieee.org/xpl/articleDetails.jsp?arnumber=5392683. Läst 28 juli 2016. 
  2. ^ Büttiker, Markus (1988). ”Absence of backscattering in the quantum Hall effect in multiprobe conductors”. Physical Review B (American Physical Society) 38 (14): sid. 9375-9389. doi:10.1103/PhysRevB.38.9375. http://journals.aps.org/prb/abstract/10.1103/PhysRevB.38.9375. Läst 28 juli 2016.