Proteushök
| Proteushök | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Tachyspiza |
| Art | Proteushök T. hiogaster |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tachyspiza hiogaster | |
| Auktor | (Müller, 1841) |
Proteushök[1] (Tachyspiza hiogaster) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[2]
Utseende och läte
Proteushök är en medelstor rovfågel med relativt korta rundade vingar och en kort svartbandad rundad stjärt. Fjäderdräkten (och även storleken) varierar kraftigt. Generellt är den enfärgat grå ovan med ljusare huvud, vissa populationer med ett rostfärgat band i nacken. Undersidan är vanligen roströd, med varierande nyans. Ungfågeln är brunaktik ovan, med mnörkare hjässa. Undersidan är grädd- eller beigefärgad med brun till roströda längsgående streck på bröstet och tvärband på buken. Det vanligaste lätet är en snabb serie med gnissliga ljud.[3]
Utbredning och systematik
Proteushöken återfinns i övärlden i östra Indonesien, kring Nya Guinea och i Melanesien. Arten delas upp i 22 underarter:[2]
- sylvestris – Små Sundaöarna. Erkänns som egen art av IUCN, Accipiter sylvestris.
- hiogaster-gruppen
- polionota – Banda och Tanimbar
- albiventris – Kaiöarna
- obiensis – Obi
- griseogularis – norra Moluckerna (Halmahera, Ternate, Tidore, Bacan)
- mortyi – Morotai
- hiogaster – södra Moluckerna
- pallidiceps – Buru, södra Moluckerna
- leucosoma – Nya Guinea
- pallidimas – D'Entrecasteaux-öarna
- manusi – Amiralitetsöarna
- bougainvillei – Bougainville, norra Salomonöarna
- rufoschistacea – Choiseul, Santa Isabel och Floridaöarna, Salomonöarna
- rubianae – centrala Salomonöarna
- pulchella – Guadalcanal, sydvästra Salomonöarna
- malaitae – Malaita, sydöstra Salomonöarna
- misulae – Louisiaderna
- misorensis – Biak
- dampieri – New Britain
- lavongai – Bismarckarkipelagen (New Hanover och New Ireland)
- lihirensis – Bismarckarkipelagen (Lihir och Tanga)
Tidigare betraktades den som underart till gråhök (Tachyspiza novaehollandiae). Sedan 2014 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN sylvestris som den egna arten "tenggarahök".[4]
Taxonet natalis på Julön, som vanligen behandlas som underart till brunhök, bör möjligen istället föras till variabel duvhök.[3]
Släktestillhörighet
Arten placerades tidigare i släktet Accipiter. Genetiska studier visar dock att släktet så som det traditionellt är konstituerat är parafyletiskt, där kärrhökarna i Circus är inbäddade, men också släktena Erythrotriorchis och Megatriorchis.[5][6][7][8][9][10] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däriblamd Tachyspiza.[11][2]
Levnadssätt
Proteushök är en vanlig fågel i skogsbryn, i låglänta områden och lägre bergstrakter.
Status
Internationella naturvårdsunionen (IUCN) bedömer visserligen sylvestris och övriga underarter var för sig, men båda kategoriseras som livskraftiga.[12][13]
Referenser
- ^ BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b c] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
- ^ [a b] del Hoyo, J., N. Collar, J. S. Marks, and G. M. Kirwan (2020). Variable Goshawk (Accipiter hiogaster), version 1.0. In Birds of the World (S. M. Billerman, B. K. Keeney, P. G. Rodewald, and T. S. Schulenberg, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.vargos1.01
- ^ del Hoyo, J., and N. J. Collar (2014). HBW and BirdLife International Illustrated Checklist of the Birds of the World. Volume 1. Non-passerines. Lynx Edicions, Barcelona, Spain
- ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
- ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
- ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
- ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
- ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
- ^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
- ^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society
- ^ Birdlife International 2014 Accipiter hiogaster Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 januari 2015.
- ^ Birdlife International 2012 Accipiter sylvestris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
Externa länkar
Wikispecies har information om Tachyspiza hiogaster.Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Tachyspiza hiogaster.Bilder & media- Läten på xeno-canto.org
|
