Scharlakansminivett

Systematik
Scharlakansminivett

Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Gråfåglar Campephagidae
Släkte	Minivetter Pericrocotus
Art	Scharlakansminivett P. speciosus
Vetenskapligt namn
§ Pericrocotus speciosus
Auktor	Latham, 1790

Scharlakansminivett^[1] (Pericrocotus speciosus) är en fågel i familjen gråfåglar inom ordningen tättingar.^[2] Den är nära släkt med eldminivetten (P. flammeus) och de behandlas ofta som en och samma art.

Utseende och läte

Scharlakansminivetten är en stor minivett med en kroppslängd på 22-23 cm. Likt många andra minivetter är hanen svart med rödaktig undersida och inslag i vingen. Hos honan är det svarta ersatt av grågrönt och det röda av gult. Unikt för arten (och nära släktingen eldminivetten) är en isolerad röd (hanen) eller gul (honan) fläck på tertialerna. Jämfört med eldminivetten är den något större och mer långstjärtad, med scharlakansröd undersida hos hanen, ej orangeröd, och hos honan varmare gråbrun ovansida med större inslag av gult i pannan och ljusare grå örontäckare. Lätet är en genomträngande och högljudd visslande serie som i engelsk litteratur återges "twee-twee-tweetywee-tweetyweetywee".^[3]

Utbredning och systematik

Scharlakansminivett delas upp i 18 underarter i fyra grupper med följande utbredning:^[2]

speciosus-gruppen
- Pericrocotus speciosus speciosus – Himalaya (Kashmir till östra Assam), övervintrar till norra Indien
- Pericrocotus speciosus semiruber – sydöstra Indien (östra Ghats) till södra Myanmar, Thailand och norra Indokina
- Pericrocotus speciosus andamanensis – Andamanöarna
- Pericrocotus speciosus fraterculus – nordöstra Indien (Assam söder om Brahmaputrafloden), norra Myanmar, södra Kina (Yunnan, Hainan) och norra Indokina
- Pericrocotus speciosus fohkiensis – sydöstra Kina (Hunan, Fujian, Guangdong och Guangxi)
- Pericrocotus speciosus flammifer – södra Myanmar till sydvästra Thailand och norra Malackahalvön
- Pericrocotus speciosus xanthogaster – södra Malackahalvön, Sumatra samt öarna Bangka och Belitung
- Pericrocotus speciosus minythomelas – ön Simeulue utanför Sumatra
- Pericrocotus speciosus modiglianii – ön Enggano utanför Sumatra
- Pericrocotus speciosus insulanus – Borneo
leytensis-gruppen
- Pericrocotus speciosus novus – norra Filippinerna (Luzon och Negros)
- Pericrocotus speciosus leytensis – centrala Filippinerna (Samar och Leyte)
marchesae-gruppen
- Pericrocotus speciosus gonzalesi – norra och östra Mindanao (södra Filippinerna)
- Pericrocotus speciosus nigroluteus – södra Mindanao
- Pericrocotus speciosus johnstoniae – berget Apo på Mindanao
- Pericrocotus speciosus marchesae – Joloöarna (Suluarkipelagen)
exul-gruppen
- Pericrocotus speciosus siebersi – Java och Bali
- Pericrocotus speciosus exul – Lombok (Små Sundaöarna)

Artstatus

Tidigare behandlades scharlakansminivetten (P. speciosus) som en del av eldminivetten (P. flammeus) och vissa gör det fortfarande.

Status

IUCN behandlar den som en del av eldminivett (P. flammeus), varför den inte placeras i någon hotkategori.

Referenser

^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
^ Grimmett, Richard; Carol Inskipp, Tim Inskipp (2011). Birds of the Indian Subcontinent. London: Helm Field Guides. ISBN 978-1-4081-2763-6