Skellefteälven
Skellefteälven | |
Älv | |
Länder | Sverige |
---|---|
Världsdel | Europa |
Källa | Seldutjåhkå |
Mynning | Skellefteå |
Längd | 410 km |
Flodbäcken | 11 731 km² |
Vattenföring | |
- medel | 162,5 m³/s |
Skellefteälven,[1][2] Skellefte älv eller Skelletelva (pites. Seldutiedno, umes. Syöldateiednuo) är en av de stora norrlandsälvarna i Sverige, ca 410 km lång totalt. Avrinningsområdet är 11 731 km²[3] och har ett flöde vid mynningen i Bottenviken på 162,5 m³/s[4]. Den rinner upp i Ikesjaure, Arjeplogs kommun i västra Lappland, och avvattnar de tre stora sjöarna Hornavan, Uddjaur och Storavan, strax nedströms den sistnämnda har älven ett flöde av 107 m³/s vid Slagnäs.[5] Nära älvens mynning i havet ligger staden Skellefteå.
Biflöden
Biflöden räknat medströms:
- Malån
- Petikån
- Finnforsån
- Bjurån
- Klintforsån
Kulturmiljö
Under 1300-talet ansågs Skellefteälven som gräns för Hälsingelagens inflytande. I praktiken stod allt land norr om Skellefteälven utanför kontroll av samtliga kungadömen i närområdet. De enda som kunde utöva någon form av inflytande i området var republiken Novgorod, men inte heller de kunde utöva kontroll. Befolkningen i nuvarande norra Norrland styrde mer eller mindre sig själva, vilket gjorde det möjligt för lokala eliter som birkarlarna att utvecklas.[6]
Friluftsliv
Fiske
I Skellefte älv går det att fiska bland annat lax, öring, gös, gädda och abborre.
Kraftverk i Skellefteälven
Skellefteälven hyser ett flertal vattenkraftverk[7][8][9][10], av vilka de flesta ägs av Skellefteå Kraft AB. Sammanlagd effekt är ca 1 GW och årlig normalproduktion 4 241 GWh.
Kraftverk | Startår | Normal årsprod. (GWh) | Max. effekt (MW) | Fallhöjd (m) | Ägare | position |
---|---|---|---|---|---|---|
Ringsele | 1986 | 4,3 | 0,85 | 29 | Skellefteå Kraft | 66°26′23″N 16°50′02″Ö / 66.43968°N 16.83390°Ö / 66.43968; 16.83390 |
Sädva | 1985 | 119 | 31 | 51 | Skellefteå Kraft | 66°26′22″N 16°50′01″Ö / 66.4395°N 16.8337°Ö / 66.4395; 16.8337 |
Rebnis | 1974 | 142 | 64 | 88 | Skellefteå Kraft | 66°24′03″N 17°19′41″Ö / 66.4008°N 17.3280°Ö / 66.4008; 17.3280 |
Sälla | 1920 | 1,2 | 0,15 | - | Arjeplogs Allmänningars Skogsförvaltning | 66°04′00″N 17°48′27″Ö / 66.06672°N 17.80758°Ö / 66.06672; 17.80758 |
Bergnäs | 1989 | 30 | 8 | 06 | Skellefteå Kraft | 65°40′39″N 18°06′51″Ö / 65.6776°N 18.1141°Ö / 65.6776; 18.1141 |
Slagnäs | 1989 (äv. 1936-1952) | 32 | 7 | 05 | Skellefteå Kraft | 65°35′19″N 18°10′52″Ö / 65.5885°N 18.1812°Ö / 65.5885; 18.1812 |
Bastusel | 1969 | 549 | 107 | 77 | Vattenfall AB | 65°24′11″N 18°40′20″Ö / 65.4031°N 18.6723°Ö / 65.4031; 18.6723 |
Grytfors | 1966 | 189 | 31 | 22,5 | Skellefteå Kraft | 65°17′06″N 19°10′07″Ö / 65.28506°N 19.16870°Ö / 65.28506; 19.16870 |
Gallejaur | 1964 | 700 | 219 | 80 | Vattenfall AB | 65°07′38″N 19°28′00″Ö / 65.12714°N 19.46665°Ö / 65.12714; 19.46665 |
Vargfors | 1961 | 440 | 122 | - | Vattenfall AB | 65°01′17″N 19°41′12″Ö / 65.02145°N 19.68668°Ö / 65.02145; 19.68668 |
Rengård | 1970 | 203 | 36 | 19,5 | Skellefteå Kraft | 64°49′55″N 20°13′30″Ö / 64.83197°N 20.22507°Ö / 64.83197; 20.22507 |
Båtfors | 1961 | 188 | 48,6 | 16,9 | Skellefteå Kraft | 64°55′54″N 20°01′19″Ö / 64.93176°N 20.02204°Ö / 64.93176; 20.02204 |
Finnfors | 1906 | 237 | 54 | 20,5 | Skellefteå Kraft | 64°47′30″N 20°20′06″Ö / 64.79176°N 20.33505°Ö / 64.79176; 20.33505 |
Granfors | 1948 | 207 | 40 | 18,5 | Skellefteå Kraft | 64°46′46″N 20°24′56″Ö / 64.77948°N 20.41557°Ö / 64.77948; 20.41557 |
Krångfors | 1928 | 350 | 62 | 30 | Skellefteå Kraft | 64°45′18″N 20°29′22″Ö / 64.75505°N 20.48948°Ö / 64.75505; 20.48948 |
Selsfors | 1941 | 265 | 61 | 22 | Skellefteå Kraft | 64°44′29″N 20°37′57″Ö / 64.74146°N 20.63252°Ö / 64.74146; 20.63252 |
Kvistforsen | 1962 | 600 | 140 | 50 | Statkraft Sverige AB | 64°44′41″N 20°51′45″Ö / 64.74468°N 20.86256°Ö / 64.74468; 20.86256 |
De fem största sjöarna bildar fyra regleringsmagasin: Sädvajaure (605 milj m3), Rebnisjaure (740 milj m3), Hornavan (753 milj m3) och Storavan-Uddjaur (778 milj m3).[7]
Referenser
- ^ ”Skellefteälven - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/skellefte%C3%A4lven. Läst 24 maj 2021.
- ^ ”Fiska i Skellefteälven”. Din guide till Skellefteå | Allt du behöver veta. Arkiverad från originalet den 24 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210524122112/https://www.visitskelleftea.se/sv/296124/Fiska-i-Skelleftealven/. Läst 24 maj 2021.
- ^ ”SMHI, Huvudavrinningsområden”. Arkiverad från originalet den 28 september 2018. https://web.archive.org/web/20180928202529/http://www.smhi.se/sgn0102/n0205/lan_haro_huvud.pdf. Läst 22 mars 2008.
- ^ SMHI - Flödesstatistik för Sveriges vattendrag
- ^ ”SCB - Tidsserier för totalfosfor, totalkväve och vattenföring i vattendrag 1965–98”. Arkiverad från originalet den 29 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140729002251/http://www.scb.se/statistik/MI/AA9999/2003M00/MI01S%C3%850001_10.pdf. Läst 21 januari 2009.
- ^ Norrbotten – en studie om gränser av Sten Wikström (1982).
- ^ [a b] ”Skellefteälvens vattenregleringsföretag”. Arkiverad från originalet den 25 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120625224339/http://www.skelleftealven.se/. Läst 10 oktober 2012.
- ^ vattenkraft.info
- ^ Idenfors, A., Sandström C., Hanberger A., Öhman M-B., Thunqvist E-L. (2012) När det brister - en studie av dammsäkerhet och säkerhetsarbete mot översvämningar längs Skellefte- och Umeälven. Umeå universitet.
- ^ ”Vattenfall Produktion Sverige”. Arkiverad från originalet den 28 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130728182340/http://produktion.vattenfall.se/#/energy-source/hydro/countries/sweden. Läst 10 oktober 2012.
|
|