Sten Åke Nilsson
Sten Åke Nilsson, född 9 april 1936 i Vinslöv, är en svensk konstvetare och professor emeritus i konstvetenskap vid Lunds universitet.[1]
Nilsson blev fil.kand. 1958, fil.lic. 1963 och disputerade 1967 i konsthistoria och konstteori vid Lunds universitet på doktorsavhandlingen Europeisk arkitektur i Indien 1750-1850.[2]
Nilsson var verksam vid Nationalmuseum 1958-1959 och vid Arkiv för dekorativ konst i Lund 1963-1965. Han var docent vid Lunds universitet 1967-1973 och universitetslektor vid samma universitet 1973-1981. Han installerades som professor i konstvetenskap vid Lunds universitet 1981. Hans forskning berör främst arkitektur men även det svenska 1700-talets bildkonst och konstnären Carl Fredrik Hill. Han har skrivit åtskilliga böcker och hedrats med flera pris.
Utmärkelser, ledamotskap och priser
- Ledamot av Kungl. Vitterhetsakademien (LHA)
- Hedersledamot av Konstakademien (HedLFrKA, 1990)
- Ledamot av Vetenskapssocieteten i Lund (LVSL, 1973, f.d. præses)[3]
- Axel Hirschs pris (1997)
Källor
Noter
- ^ Nilsson, Sten Åke i Vem är det 1993
- ^ Nilsson, Sten Åke (1967). Europeisk arkitektur i Indien 1750-1850.. Lund: Studentlitt. Libris 1172706
- ^ https://journals.lub.lu.se/vsl/issue/view/3031/621 Vetenskapssocieteten i Lund Årsbok 2018
Externa länkar
- Sten Åke Nilsson (f. 1936) hos Litteraturbanken
| Företrädare: Oscar Reutersvärd | Professor i konsthistoria med konstteori 1981–omkring 2003 | Efterträdare: .... |
|
