Stig Håkansson
Stig Håkansson | ||
Stig Håkansson. | ||
Friidrott, herrar | ||
EM | ||
---|---|---|
Guld | Oslo 1946 | Löpning 4 × 100 meter [1] |
Svenska mästerskap | ||
Silver | 1940 | 100 meter [2] |
Guld | 1944 | 100 meter [2] |
Silver | 1945 | 100 meter [2] |
Guld | 1946 | 100 meter [2] |
Guld | 1939 | Längdhopp [3] |
Silver | 1940 | Längdhopp [3] |
Guld | 1944 | Längdhopp [3] |
Guld | 1945 | Längdhopp [3] |
Curling, herrar | ||
Svenska mästerskap | ||
Guld | 1968 | Curling |
Stig Bror Håkansson, född 19 oktober 1918 i Hammarö församling, Värmlands län,[4] död 7 augusti 2000 i Karlstads domkyrkoförsamling,[5][1] var en svensk friidrottare (sprinter samt längdhopp).
Håkansson tog SM-guld på 100 meter 1944 och 1946 samt i längdhopp åren 1939 och 1944–1945. Han tävlade för IF Sleipner och IF Göta[1]. Han utsågs 1946 till Stor Grabb nummer 107.[1][6] I längdhopp var han statistisk världsetta 1944 då han en oktoberdag i Sigtuna hoppade 750.[7]
Vid EM i Oslo år 1946 var han med i det svenska stafettlaget som tog guld på 4 x 100 meter (de andra var Olle Laessker, Inge Nilsson och Stig Danielsson).[1]
Stig Håkansson var i slutet av 1950-talet med till att bilda curlingsektion inom Göta, som senare blev Karlstads Curlingklubb, och svarade också för bedriften att bli svensk mästare i curling, där han deltog som lead i Götas segrande lag vid de första SM-tävlingarna 1968 och blev 4:a i VM samma år i Pointe-Claire i Kanada. Laget bestod av dessutom av - fourth: Roy Berglöf, skip: Kjell Grengmark, second: Sven Carlsson. Stig Håkansson utsågs 1985–1986 till Stor Grabb (nummer 64) även i curling.
Stig Håkansson är far till Lars-Eric och Thomas Håkansson samt farfar till Patric Klaremo, före detta Håkansson, som alla var landslagsspelare i curling.[8]
Efter den aktiva friidrottskarriären engagerade sig Stig i IF Götas styrelsearbete och var huvudstyrelsens siste ordförande (1966–1971) innan bandyn (IF Göta Bandy) och friidrotten bildade självständiga föreningar.[7] Stig Håkansson är begravd på Ruds kyrkogård i Karlstad.[9]
Personliga rekord
- 100 m: 10,6 s (Karlstad 1 oktober 1944) [4]
- 200 m: 21,9 s (Slottsskogsvallen i Göteborg 17 september 1944) [10]
- Längdhopp: 7,50 m (Sigtuna 8 oktober 1944) [11]
Företrädare: Lennart Strandberg (1940–1943) | Svensk mästare på 100 m [2] Stig Håkansson (1944) | Efterträdare: Lennart Strandberg (1945) |
Företrädare: Lennart Strandberg (1945) | Svensk mästare på 100 m [2] Stig Håkansson (1946) | Efterträdare: Lennart Strandberg (1947) |
Företrädare: Åke Stenqvist (1935–1938) | Svensk mästare i längdhopp [3] Stig Håkansson (1939) | Efterträdare: Åke Stenqvist (1940–1942) |
Företrädare: Lennart Eliasson (1943) | Svensk mästare i längdhopp [3] Stig Håkansson (1944–1945) | Efterträdare: Olle Laessker (1946–1947) |
Referenser
- ^ [a b c d e] Stora grabbars märke Arkiverad 16 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c d e f] Svenska Mästerskapen i friidrott 1896-2005. Trångsund: Erik Wiger/TextoGraf Förlag. 2006. ISBN 91-631-9065-6 , sid 36
- ^ [a b c d e f] Svenska Mästerskapen i friidrott 1896-2005. Trångsund: Erik Wiger/TextoGraf Förlag. 2006. ISBN 91-631-9065-6 , sid 40
- ^ [a b] Sverigebästa genom tiderna i friidrott. Trångsund: Bengt Holmberg/TextoGraf Förlag. 2009. ISBN 978-91-977146-3-1 , sid 34
- ^ Sveriges dödbok 1860–2017
- ^ ”friidrott.se:s Stora Grabbar-sida”. Arkiverad från originalet den 31 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160331202525/http://www.friidrott.se/historik/storagrabbar.aspx. Läst 16 juli 2015.
- ^ [a b] IF Göta Karlstad
- ^ Svenska Curlingförbundet - Landslagsspelare genom tiderna
- ^ ”Håkansson, Stig”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/36ae8394-bab3-4d0b-9475-3665f5a6ddd2. Läst 11 oktober 2023.
- ^ Sverigebästa genom tiderna i friidrott. Trångsund: Bengt Holmberg/TextoGraf Förlag. 2009. ISBN 978-91-977146-3-1 , sid 68
- ^ Sverigebästa genom tiderna i friidrott. Trångsund: Bengt Holmberg/TextoGraf Förlag. 2009. ISBN 978-91-977146-3-1 , sid 229
- 1934: Tyskland (Schein, Gillmeister, Hornberger, Borchmeyer)
- 1938: Tyskland (Kersch, Hornberger, Neckermann, Scheuring)
- 1946: Sverige (Danielsson, Nilsson, Laessker, Håkansson)
- 1950: Sovjetunionen (Sucharjev, Kaljajev, Sanadse, Karakulov)
- 1954: Ungern (Zarándi, Varasdi, Csányi, Goldoványi)
- 1958: Västtyskland (Mahlendorf, Hary, Fütterer, Germar)
- 1962: Västtyskland (Ulonska, Gamper, Bender, Germar)
- 1966: Frankrike (Berger, Delecour, Piquemal, Bambuck)
- 1969: Frankrike (Sarteur, Bourbeillon, Fenouil, St.-Gilles)
- 1971: Tjeckoslovakien (Kříž, Demeč, Kynos, Bohman)
- 1974: Frankrike (Sainte-Rose, Arame, Cherrier, Chauvelot)
- 1978: Polen (Nowosz, Licznerski, Dunecki, Woronin)
- 1982: Sovjetunionen (Sokolov, Aksinin, Prokofjev, Sidorov)
- 1986: Sovjetunionen (Jevgenjev, Jusjmanov, Muravjov, Brizjin)
- 1990: Frankrike (Morinière, Sangouma, Trouabal, Marie-Rose)
- 1994: Frankrike (Lomba, Perrot, Trouabal, Sangouma)
- 1998: Storbritannien (Condon, Campbell, Walker, Golding)
- 2002: Ukraina (Vasjukov, Rurak, Dovhal, Kajdasj)
- 2006: Storbritannien (Chambers, Campbell, Devonish, Lewis-Francis)
- 2010: Frankrike (Vicaut, Lemaitre, Pessonneaux, Mbandjock)
- 2012: Nederländerna (Mariano, Martina, Codrington, van Luijk)
- 2014: Storbritannien (Gemili, Kilty, Aikines-Aryeetey, Ellington)
- 2016: Storbritannien (Dasaolu, Gemili, Ellington, Ujah)
- 2018: Storbritannien (Ujah, Hughes, Gemili, Aikines-Aryeetey)
- 2022: Storbritannien (Azu, Hughes, Efoloko, Mitchell-Blake)
- 2024: Italien (Melluzo, Jacobs, Patta, Tortu, Rigali, Simonelli)